Normer och krav

Alla kulturer har inslag av heder och skam. I enlighet med bland annat religiös tradition uppmanas vi t ex att hedra vår fader och moder på olika sätt. Detta går igen i uppfostringstermer när en förälder säger till sitt barn; ”som du beter dig, jag får ju skämmas för dig!”eller när en förälder till sitt barn som just kommit ut reagerar med ”vad ska grannarna säga om oss?”. Vad den enskilde gör eller är reflekteras med heder respektive skam på det kollektiv den tillhör. Inom den enskilde individen kan detta upplevas som en känsla av stolthet eller skam över vem man är och vad man gör.

En kulturs värdesystem/kravstruktur är en samling av föreställningar som är relaterade till varandra. Man kan säga att man måste följa kulturens regler för att behålla sin heder. Dessa regler är hederskodexen. De människor som följer samma hederskodex och erkänner varandra när de gör så utgör en hederskultur. Hederskodexen är alltså knuten till gemenskapen. Genom hederskodexen är individen förbunden med gemenskapen. I gemenskaper organiserade genom en hederskodex återspeglas en persons handlingar både på hennes/hans egen heder och också på den grupp/familj hon/han tillhör. Detta betyder att en hedrande eller vanhedrande handling som någon i gruppen utför inverkar på samtliga i gruppen. Med andra ord delas den kollektiva hedern av alla i gruppen. Det finns en nära koppling mellan heders- och skambegreppet. Skam är, precis som heder, något som sker i förhållandet mellan omgivningen och den enskilde. När det gäller skam kan det sägas att det är något som ”utdöms” av omgivningen utifrån dess hederskodex. Den enskilde utsätts för förakt, förnedring och vanheder som kan internaliseras i individen i form av skam.

En stor och viktig komponent i hederskulturer är ekonomi. Hedern har en materiell sida, det vill säga ett förhållande till finanser och egendom. Heder ger tillgång till en gemensam ekonomi, medan vanheder/skam kan ställa någon utanför dessa tillgångar. En vanhedrande handling reflekteras på gruppen och kan få som konsekvens att rykten uppstår om familjens/släktens ohederlighet. Affärspartners och arbetsgivare kan därför välja att inte göra affärer med eller anställa medlemmar ur gruppen om någon i gruppen bryter mot hederskodexen. På detta sätt blir familjens/gruppens överlevnad beroende av de enskilda medlemmarnas beteende. Det finns också en uttalad förväntan på reproduktion inom äktenskapet som i sin tur garanterar släktens fortlevnad. Äktenskapet kan på detta sätt vara en grundläggande ekonomisk och reproduktiv överenskommelse mellan två individer, två släkter eller inom släkten. Ett exempel på detta är att endogami tillämpades en bit in på 1800-talet i Sverige som ett sätt att motverka arvsdelningarnas fragmentering av mark.

I de flesta kulturer finns det krav, förväntningar och regler för vad man som man respektive kvinna får och ska göra. Könsstereotypa förväntningar på t ex kroppsspråk och klädstil, val av umgänge, fritidssysselsättningar och intressen är faktorer som ingår i heteronormativt hederstänkande. Bryter en individ mot regler utifrån kön, t ex genom att vara eller misstänkas vara en HBT-person, bryter man mot gruppens krav på äktenskap, ärbarhet och familjebildning.

I de flesta samhällen är män och manlighet högre värderad än kvinnor och kvinnlighet. Vi ser det i att män har högre lön än kvinnor för samma arbete, män får oftare tillträde till maktpositioner än kvinnor, män porträtteras oftare och på andra sätt än kvinnor i media, läromedel och så vidare. I den hegemoniska maskuliniteten förutsätts också ett ”manligt” beteende och heterosexualitet. Den hegemoniska maskuliniteten är den maskulinitet som värderas högst och är förknippad med privilegier. Denna högre värdering av män och heterosexualitet får som konsekvens att heterosexuella kvinnor och HBT-personer värderas lägre, något som förklarar att det hedersrelaterade våldet ofta slår hårt mot just kvinnor och HBT-personer. Detta står i tydlig kontrast till de mänskliga rättigheterna.