Kommentarer till Öppet forum

Av: Marre

Marre — Tue, 01 Mar 2011 11:14:00 +0000

Till Sara: Jag känner igen det du går igenom. Det är oerhört ensamt att gå igenom det själv och jag vet nästan exakt vad du menar! Jag undrade ofta om jag var ensam, men det är jag inte. Problemet är att just ta kontakt med människor i samma sits, men ”vi” syns inte offentligt. Därför tycker jag att det är tråkigt att det inte finns någon slags ”comunity” eller liknande för människor i vår situation. Undrar hur man ska göra..

Av: Marre

Marre — Fri, 19 Nov 2010 23:49:00 +0000

Hej! Jag har vetat att jag är homo lääääänge.. sen jag var 5år ungefär. Bor just nu med min underbara flickvän. Jag har inte kommit ut än. Jag har haft ångest sen sommaren 09. Jag ville komma ut i slutet av trean (gymnasiet) men vågade inte. Min familj tror att min flickvän är en kompis som jag bor med tills jag avslutar min utbildning (som ligger ca. 3 timmar från min familjs hem), och sen flytta hem igen eller att mamma flyttar nära skolan så jag flyttar in igen. Jag undrar om någon vill ta kontakt med mig. Jag orkar liksom inte bara träffa ”out and proud”-homos. Jag vill prata med någon i min egen situation(bög/flata, bi eller trans, i dont care!). Kanske träffas lite då och då och ge varandra stöd? Det skulle vara sweet! Skriv här om du/ni tycker att det är en bra idé). Jag och du/ni skulle nog ha det lättare, tror jag! Kram!

Av: =(

=( — Thu, 21 Oct 2010 13:03:00 +0000

Jag är en svensk tjej som är tillsammans med en annan tjej med hedersproblematik. Vi har varit tillsammans i ett år, men nu börjar jag känna att det här blir till ett större och större problem. Jag vet inte vad jag ska göra och vill gärna ha kontakt med personer med liknande erfarenheter.

Av: Sara

Sara — Sun, 17 Oct 2010 02:33:00 +0000

Jag har inte kommit ut till familjen än, är egentligen inte så jätte orolig för att komma ut till de, utan mest till landsmännen. Tanken på att alla människor från mitt ursprungsland får reda på min sexuella läggning är skrämmande. Vet att familjen kommer att känna en stor skam, ”vad kommer våra landsmän att säga?” Det är svårt, för jag vill inte att min familj ska skämmas för min skull, jag bryr mig om de så oerhört mycket men samtidigt kan jag inte ändra på den person jag verkligen är.

Av: Lunatic

Lunatic — Fri, 17 Sep 2010 20:03:00 +0000

Min familj skulle aldrig acceptera min läggning, min mamma fick veta och hon blev galen, hon började någon sorts mental mobbning mot min stackars tjej. Det gick så långt som att den stackaren inte ansåg sig välkommen här mera. Kanske vill mamma bara skydda mig, för resten av familjen skulle inte vara så snälla att de bara gav sig på min partner, jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända! Endå vill jag inget hällre än att bli accepterad för den jag är! Jag vill verkligen tala om för omgivningen att jag är homo, men jag tror inte att jag skulle leva länge nog att avsluta meningen.

Av: Vera

Vera — Thu, 09 Sep 2010 15:32:00 +0000

När jag ”kom ut” inför mina föräldrar som båda är invandrare fr ett östeuropeiskt land sa min mamma om min flickvän: ”Hon sätter inte sin fot i mitt hem”. ”Nähä” svarade jag då, ”då kommer inte jag heller längre att sätta min fot i ditt hem”. Mamma insåg lyckligtvis vad hon hade sagt och min dåvarande flickvän och jag var sedan flitiga gäster hos mina föräldrar. De älskade henne och har efter det älskat varje flickvän jag tagit hem. Med detta vill jag ha sagt att attityder kan ändras även om det inte från början förefaller så. Lycka till till er alla!

Av: Y

Tue, 27 Jul 2010 16:57:00 +0000

Jag tror min pappa vet, jag är rädd! Han berättar ofta hur han inte tycker om bögar och om vad han skulle göra om han fick reda på om någon i hans familj är bög.

Av: Fredrik

Fredrik — Wed, 14 Jul 2010 13:08:00 +0000

Kul att se den nya sidan…

Av: Laila

Laila — Wed, 14 Jul 2010 13:03:00 +0000

Jag repeterar en pjäs som har premiär i höst. Den handlar om en ung kvinna som inte längre är välkommen hemma efter att mamman fått reda på att hon är lesbisk. Många reagerar på detta och menar att det inte går till så. -En mamma slänger inte ut sin egen dotter! Jo, säger jag , det händer oftare än man kan tro. Har jag fel?